Jag bor i Göteborg och Andreas bor i Ljusdal vilket är nästan 70 mil ifrån varandra. Jag har fått många olika reaktioner på att jag har ett distansförhållande. Vissa tycker det är sött att man är tillsammans trots avståndet och vissa tycker det är jättekonstigt verkligen. Det verkar som att vissa tror att man är tillsammans med någon bara för att vara tillsammans med någon, och vissa är säkert det. Men inte jag. Det känns som att folk som är kritiska till distansförhållande inte vet vad kärlek är. Det är vissa som ba "men åh hade det inte varit enklare att vara tillsammans med någon som bor närmare?" och bah "men är det inte jobbigt att ha ett distansförhållande?" Och jo såklart att det är jobbigt att inte kunna träffa sin älskling när man vill och behöva lägga ner flera tusen om året på att åka till honom. Men det är det värt. Man får offra att resa eller äta på fina restauranger, shoppa massa och så. Man får prioritera och det viktigaste för mig är att träffa honom. Jag behöver inte resa och göra massa saker med honom för det räcker med att bara ligga och mysa och kanske gå på bio eller så. 

 

Det verkar som att folk tror att jag vill ha ett distansförhållande, och det vill jag ju såklart nu eftersom jag är kär i Andreas men jag inte vill ha ett distansförhållande. Det är inte så att jag har tänkt sen jag var liten ba "åh min dröm är att vara tillsammans med någon som bor 70 mil bort" utan det blev bara så eftersom jag alltid har tyckt om honom. Vi träffades första gången i nian på en klassresa i Polen 2010 och enda sen dess har jag tyckt om honom.

 

Det finns också fördelar med att ha distansförhållande såklart! Jag som tycker det är roligt att resa och upptäcka nya platser får göra det + att jag får träffa honom. Hade aldrig varit i Järvsö, Hudiksvall, Ytterhogdal eller Känne innan jag träffade honom ( visste inte ens att det fanns ställen som hette det typ HAHA) (( okej Hudiksvall visste jag )). Och sen när man inte har träffat sin pojkvän/flickvän på länge så är det så himla roligt att träffas igen. Jag blir typ lite nervös fortfarande, efter 1 och ett halvt år innan jag ska träffa honom eftersom det går så lång tid emellan träffarna. Och dessutom får det en att längta mer till loven och ha något att se fram emot. Det kan göra en mer motiverad och så! Åh älskar honom så mycket!! Nu är det bara 8 dagar kvar tillls jag åker till honom igen :D

 

Hoppas du blev nöjd med svaret, jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva men ja, jag skrev lite iallafall som kom upp i mitt huvud. Kommentera gärna igen om det är något mer du undrar över eller så! :) Blev jätteglad över kommentaren hihi 

 

Här kommer lite bilder på oss, vi har varit tillsammans i ett och ett halvt år idag!